Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Hönspickaren

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran fre, april 06, 2012 23:38:02

Enligt uppslagsverket Wikipedia är jag en samlare. Kanske till och med att jag har en mani, även om jag inte tror det själv.

Så här står det i Wikipedia om vuxna människors samlande;
* Har man tre exemplar av något är man en samlare, har man åtta så är det en mani.
* Man är en samlare om man har fler exemplar av ett föremål än vad man egentligen har användning för
.

Nu är det så att jag har inte haft en aning om att jag ens har legat i riskzonen. Det är först nu den senast tiden som jag märkt att jag blivit smittad av samlarbacillen och det är tack vare, eller på grund av mina goda vänner.
Det började med att jag började få små fina presenter där innehållet bestod av något som har med höns, tuppar eller kycklingar att göra. Jag fick små söta hönsljuslyktor i present. Av hustrun fick jag en tuppslips när jag fyllde år och så har det rullat på.
För en tid sedan var min närmaste arbetskamrat i Budapest över en weekend. Och kan ni gissa vad hon hade köpt med sig i present till mej? Jo, en hönspickare!
Jag blev alldeles övernostalgisk när jag fick se den och jag visste direkt hur jag skulle starta och köra igång den. Barndomsminnena kom rinnande över mej som ett sommarregn. Jag kände igen den här prylen jätteväl.
Den här Budapestpickaren var rund. Det jag lekte med som barn var fyrkantig. Men funktionen var densamma. Man höll pickaren i handen och snurrade den runt, runt. Träkulan som hängde i ett snöre en bit under gjorde att hönsen pickade rytmiskt och det lät bara för mysigt.
Jag hade ingen sådan här leksak själv, utan det måste ha varit hos mina kusiner, hos mormor, farmor eller hos någon annan som jag brukade hälsade på då och då.

Kanske var det redan då som jag lade grunden till mitt hönsintresse, fast det kom att dröja 45 år innan jag blev med egna hönor.
För att återgå till det här med samlandet på hönstemat, så är det faktiskt riktigt trevligt. Besöker jag en loppis eller second handbutik kan det hända att jag köper något onyttigt och hönsigt så där i förbifarten.

Hur var det nu det stod i Wikipedia. ”Har man mer än åtta är det en mani”. Jag vågar inte räkna mina hönsprylar. Men någon mani är det inte. Absolut inte.