Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Hönsglatt på hal is

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran sön, januari 02, 2011 18:05:11
Hönsen har varit på ett gränslöst gott humör i dag och det bådar gott för det nya året.
Mitt på da´n var det någon plusgrad så jag tog med tuppen Sven-Stellan ut på en liten promenad. Vi gick inte så långt för han tyckte det var lite kallt om fötterna. Men vi gick runt laggår´n och det blev en liten lagom tur.
När Sven-Stellan såg vilken fin is det var på vägen undrade han om vi inte kunde ta en tur på sparken.
Han har aldrig någonsin åkt spark, men genom hönshusfönstret har han sett hur barnen kommer susande på sina sparkar och nu sa han att det ser så roligt ut och nu ville han testa.
Sagt och gjort. Jag hämtade sparken och lyfte upp Sven-Stellan på sitsen och så åkte vi fram och tillbaka några gånger mellan vårt och grannens.
Hej och hå vad tuppen hade roligt! Han skrattade så han nästan kiknade och det värsta var att alla hönsen kunde se oss.
Eftersom det var en så härlig dag hade jag ställt hönsgårdsdörr´n på vid gavel, bara för att hönapönorna skulle få lite dagsljus på sig och på så vis värpa lite bättre.
Nu fick dom se hur jag skjutsade Sven-Stellan och det klart de hörde hur roligt vi hade.
När jag släppte in tuppen i hönshuset igen skrattade han fortfarande och det var givet att allihop ville åka spark.
Som den snälle och förstående husbonde jag är, bjöd jag givetvis varje höna på en åktur.
Jag fick nästan lite ont i mitt bästa sparkben, så mot slutet rationaliserade jag lite och tog med två hönor på varje tur. Men det gjorde inget, sa dom. Mari-Helen tyckte till och med att det var ännu häftigare att sitta på sparkpinnen.