Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Högläsning med kräks

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran tor, december 30, 2010 11:38:02

”-Titta vi har fått en tupp! Vad stilig han är, kacklade alla hönsen. Det var på tiden Pettson. Precis vad vi behövde. Findus blängde tjurigt på hönorna.
-Vadå behöver? Det finns väl ingen som behöver en tupp. Jag har aldrig i hela mitt liv behövt en tupp en enda sekund.
-Nä, du nä, sa
Pettson. Men de här vimsiga tanterna behöver nån som håller reda på dem…”

I går var det högläsning i hönshuset. En vanlig vardag mellan jul och nyår tyckte husbonden att hönsen behövde muntras upp en aning. Och vad kunde passa bättre än att läsa några böcker om gubben Pettson, om katten Findus och om alla hönorna.
- Gå och dra nåt gammalt över dej husbondegubbe. Det där är ju bara en saga. Det du läser har aldrig hänt i verkligheten, kacklade Gun-Britt, som blivit uttråkad redan efter två kapitel av ”Tuppens Minut”

Hon körde sina brunsolkiga vingspetsar i öronen och gav till ett illvrål, bara för att överrösta.
Hon tog i ända från klorna och ljudstötens passage genom magen drog med sig en stor loska halvtuggad kvällsmat. Som sprutade likt en kaskad ut ur det vidöppna näbbet.
- Ditt åbäke, ska du sitta här och kräkas när husbonden är så snäll att han kommer hit och läser för oss, sade Gröt-Anna förnärmat.

Namnet Gröt-Anna hade hon fått för att hon alltid var första hönset att köra planeten i grötbunken som husbonden brukade ställa ut på juldagens morgon.
Så gjorde han även i år, och lika säkert som det kommer minst ett försenat julkort på tredjedag jul, lika säkert var det att Gröt-Anna stått i färdigställning där i startblocken sedan julafton. Bara för att var först i det gottiga.

- Hi, hi. gröten trängde upp genom öronen dina så du hörde ju inte när tuppen läste en kärleksdikt och viskade romantiska saker i ditt vänstra öra, skrockade rethönan Olivia.
- Du är så dum och fåfängd så jag tror tamejtusan att gröten trängt upp genom hörselgången och förstoppat den lilla hönshjärna du ändå kanske har.

Nu blev det bara för mycket för Sven-Stellan som tappade tålamodet. Han knyckte på sin långa tupphals så slören fladdrade till som en tyllgardin i en augustivind.
- Knip igen och stäng era klappande foderluckor. Jag vill höra hur det går för tuppen i boken, sade han och sträckte sig så långt han bara kunde utan att behöva ömsa grepp med klorna.

Och husbonden fortsatte läsa:
”Från och med i morgon får tuppskrället bara gala en minut på morgonen och en minut på kvällen. Annars blir det grytan…”
- Annars blir det grytan! Hörde du Sven-Stellan. Annars blir det grytan,
skrockade Olivia.
- Som du gal och håller på här i hönshuset tror jag dina dagar är räknade om man ska gå efter den där boken.
Plötsligt spred sig en oro från mellanpinnen upp till övre pinnraden. Gun-Britt började ulka. Det var en varning. En tydlig varning att inte hela krävan hade tömts i den första uppstötningen utan här var det mer som var satt i rörelse.

- Ta skydd, vrålade Olivia och plötsligt satt husbonden där ensam med sin bok och en ulkande anarkahöna.
Övriga i gänget hade sökt sig till trygga vrår och genom dammet sågs sakta singlade, en tappad fjäder...