Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Morfars gamla klocka

TänkvärtSkapad av Göran lör, december 18, 2010 20:40:36

Tick, tack, tick, tack.
Lodet på den gamla klockan svänger från höger till vänster i en jämn takt.
Sekunder blir till minuter. Minuter blir till timmar och på var halvtimma slår klockan ett slag och på heltimman talar hon ljudligt om hur mycket hon är.
Allt sker i en lugn och behaglig takt, nästa sövande, om inga andra störande ljud kan höras i vårt gamla 1800-talshus.

I går satte vi upp den gamla väggklockan när vi äntligen bestämt på vilken vägg den skulle sitta.
Klockan kommer från mitt föräldrahem och den har varit i släkten på min mammas sida sedan början av 1900-talet. Tror jag.
Vad vi vet är att min morfar hade klockan i sin ägo redan när han var ung och ogift och arrenderade en gård i Österäng.
Min morfar gifte sig och flyttade till ett eget ställe. Givetvis följde den gamla väggklockan med.

Jag minns klockan från när jag var liten grabb. Klockan var spännande och extra nyfiken var jag på den lille tomten som bodde i klockan. En tomte i stengods som vi barn absolut inte fick leka med. Han bodde i klockan och hade så gjort i all tid. Det berättade min morfar.
Morfar lyfte upp mej på sina starka armar och jag fick titta på när han drog upp fjäderverken. Jag minns ljuden och att jag absolut inte fick röra tomten.
Morfar hade klockan över sin säng. När han i mitten av 1960-talet drog sina sista andetag, fortsatte klockan ändå att gå. Pendeln svängde från höger till vänster och hon slog varje halv och hel timma, om än med en smula vemod.

När även mormor försvann hamnade klockan i mitt föräldrahem. Nu var det min pappa som tog över ansvaret för att dra upp fjäderverket varje söndag. Jag var för stor för bli buren på pappas armar, men jag minns att jag som ung grabb följde ceremonin och jag tänkte på min morfar.
När min hustru och jag själv fick barn tyckte dom det var spännande med den gamla klockan och särskilt den mystiske tomten. Min pappa lyfte upp mina grabbar som fick kika in i klockan och förundras.

Nu är min pappa borta och klockan har hamnat hos mej. Än har vi inga barnbarn, men jag hoppas de kommer och då lovar jag att lyfta upp dem och berätta historen och den gamla klockan och om den mystiske tomten.

Stället där vi bor sedan 17 år tillbaka är ingen släktgård även om den ligger i samma by där jag är född och uppväxt.
Men min morfar arrenderade just den här gården i början av 1900-talet. Då hade han sin klocka på en av väggarna i det här huset. Vilken, har jag ingen aning om.
Men därmed är cirkeln är sluten. Klockan är tillbaka i det hus där den troligen hängde som ny för 100 år sedan.
Om nu inte min morfar ärvde den av sina föräldrar?
Om det har jag ingen aning och Tomten vägrar att berätta. Jag har frågat.