Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Strasskakor och lavinfara

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran sön, september 05, 2010 12:26:03

- Hejsan hoppsan, här vankas det småkakor till förmiddagsvattnet, och det en helt vanlig söndag.
Det var Marie-Helen som först upptäckte det nypolerade silverfatet, fyllt med de mest väldoftande och välarbetade småkakorna på.

Där låg spritsade mördegskakor. Dubbla tingestar med fyllning emellan.
- Så himla gott, jag tror vid mitt rede att husbonden har drabbats av en allvarlig sjukdom. Komma med småkakor så här utan anledning, han måste ha nå´t lurt i baktanken.
- Skit i det, nu ska vi käka och må gott,
kraxade Gun-Britt som blev så glad att hon gjorde ett desperat försökte att lyfta höger ben för att göra en high five med Hildur.

Hildur fattade inte det där med klo mot klo, utan hon trodde att Gun-Britt skulle släppa sina restprodukter, som hon brukar göra efter fem sekunders frisk luft.
Men Gun-Britt lyckades i alla fall lyfta benet så högt att hon tappade balansen och blev liggande på backen som ett annat åbäke.
- Hi hi, Let´s dans, vrålade rethönan Olivia som hasade ner och med möda klarade den lilla avsatsen mellan hönshuset och hönsgården.

Hon är så gammal och trött numera så när Gittan är elak säger hon att när Olivia springer ser det ut som en långsam lavin av kött. Vad hon nu kan mena med det.

Men just i detta nu, när det vankades nybakta småkakor i hönsgården, hade Snygg-Gittan verkligen inte tid att retas.
Hon var den som först av alla körde hela planeten rakt bland strasskakorna och käkade så smulorna sprutade. Efter två sekunder var det fler som ville lägga sig i och efter fem röda hade hela kakfatet välts omkull och det blev till att käka med en garnering av jord, grus och gammalt träck.

- Tokhöns, bära sig åt på det viset, sa gamla klokhönan Inga och spände ögonen i Gittan. Här får vi nybakta kakor, serverade på silverfat med fot och så kör ni hela servisen i backen. Det är ju bara inte klokt.

Gittan hörde inte vad Inga sa. När hon gjorde förra dykningen bar det sig inte bättre än att hon kletade in båda öronen med smörkräm. Och då kan det ju inte vara lätt att höra.