Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Att meta i sitt linne

SpecialSkapad av Göran mån, april 05, 2010 08:27:57

”Jag står här och metar i mitt linne” sade prästen när han skulle hålla en improviserad predikan.

Själv behövde jag inte leta särskilt länge i mitt minne för att komma ihåg vad som hände den dag när den här bilden togs ute i en kohage, strax utanför mitt hem för mellan 45 och 50 år sedan.

Det gamla svartvita fotografiet ramlade ur ett brunt kuvert när jag rev i botten på en låda i samband med den stora röjningen i mitt föräldrahem förra helgen.
Jag minns att jag var på mycket dåligt humör när jag tvingades att ställa upp som brudgum. Lillkusinen var drygt ett år yngre än mej och hon var den givna bruden. Det var storkusinen som bestämde och hon hade bestämt att hon skulle vara präst och den som höll i själva vigselakten.
Visst berättade jag att denna friluftsvigsel hölls i en kohage? Det sprang en massa kor runt omkring och då blev det min storasysters uppgift att försöka mota bort alla nyfikna kreatur som ville vara med.
Jag minns att den trespenade Halta-Lotta var särskilt nyfiken och närgången. Sannolikt hade hon spanat in brudbuketten och var lite sugen.

Vad tror ni en liten knatte som jag hade att sätta emot min bestämmande storkusin och storasyster? Inget.
En urväxt blazerjacka som troligen min mormor hade sytt och ett par manchesterbyxor fick utgöra bröllopssviden. Storkusinen såg precis ut som en präst i den svarta sjuksköterskeklänningen, framletad ur en låda och den stassen var gammal och maläten redan då.

Säkert var det en rolig lek och jag tror att min mamma tog bilden med vår gamla Kodak Instamatic. Men i den stunden uppskattade jag verkligen inte att behöva gifta mej med min kusin och bli fotograferad, även om det var på lek.

Jag skämdes för bilden och när det kom tillbaka från fotolabbet lade jag beslag på den och stoppade ner kortet i ett brunt kuvert som jag gömde längst ner bland en massa andra bilder i en byrålåda.
Men i dag, ett halvt sekel senare, kan jag bara tycka att bilden är charmig, trots att jag är sur och gör en ful grimas.