Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Sankt Aron till Ruben - kom

SpecialSkapad av Göran lör, mars 27, 2010 07:48:05

Jag och mina syskon håller på att städa ur vårt föräldrahem.

När vi började såg det ut som ett evighetsarbete, men tro mej eller ej. Det börjar faktiskt märkas att vi redan kört tre stora släpkärror till återvinningscentralen.
Visst är det en smula vemodigt att kasta bort saker, böcker och annat som är så förknippat med en massa minnen. Men vad ska man göra. Det går ju inte att spara på allt.
När jag kikade igenom ett kuvert med gamla svartvita bilder kunde jag bara inte undgå att stanna upp någon minut.
Det var den här bilden från 1973 som fångade mitt intresse.

Jag är 18 år, har nyss tagit körkort och köpt bil.
En av mina stora hobbies på den tiden var kommunikationsradio. Jag hade en komradio i bilen och ett helt gäng inne på mitt pojkrum.
På den tiden var det stort att äga en Zodiac basstation med bordsmikrofon. Det är en sådan jag sitter vid här och på den radion finns ytterligare en Zodiac mobilradio.
På hustaket satt världens största antenn. Jag hade en begagnad Super Scanner. Stor som en hel kraftstation. Om jag ska försöka beskriva den till utseendet så tänk er att man monterar ihop tre torkvindor och hissar upp i en åtta meter hög järnstång som man skruvar fast i skorstenen.
Så såg min Super Scanner ut, men jag lovar att den var effektiv.

Mina vänner. Jag talar om tiden före mobiltelefonen.
Skulle man prata trådlöst med någon på 70-talet var det via kommunikationsradio.
Jag körde på 27 megahertzbandet och det gjorde de flesta på den tiden. Det kunde bli trångt på bandet, men desto roligare var det. Alla kunde nämligen höra vad alla sa och det kunde bli ett fastligt tjattrande.
För att få någon som helst ordning på tjatet fick man
licensnummer som skulle användas vid anrop. Det var inte så häftigt att skrika ett åttasiffrigt nummer varje gång man pratade, följd av ett Adam till Bertil.
Istället hittade vi på egna namn och mitt alias radionamn var Sankt Aron.

På lördagskvällarna åkte vi omkring i våra bilar, Jag hade en turkosmetallic Volvo PV med en 3 meter höj svajmast på taket.

”Sankt Aron här finns du med Ruben - kom”
”Ruben här var e du Sankt Aron – kom”
”Jag kör runt torget och spanar brudar, kommer du hit – kom”

Så kunde det låta när jag ropade på en kompis som hade en Kraco-radio i sin bil.
Oljekrisen hade just bedarrat och bensinen kunde köpas utan ransoneringskort, men den var dyr. 1973 späcktes enkronasvallen och efter ransoneringen (som dock aldrig blev av) kostade en liter bensin en krona och fyra öre per liter.
(se utvecklingen av bensinpriset)

Tänk vilka minnen som poppade upp av den här bilden. Den kunde jag bara inte slänga utan den lade jag i en plastpåse tillsamman med ett tomteansikte.
I dag ska vi fortsätta att städa. Kanske hittar jag något mer intressant som kan bli till en historia här på bloggen.