Höns & Blommor

Prizillamössan

Hej och hå vad det händer mycket just nu.
I går kväll kände jag mej som om barn på julaftonskvällen. Jag fick ett paket från Prizilla med en sotarmössa som hon hade stickat till mej.
Jag gick här inne i huset med mössan på hela kvällen och först när jag somnat kunde hustrun försiktigt dra den från knoppen.
Varför får då just jag en mössa av en bloggare som jag bara känner helt flyktigt genom några förflugna bloggkommentarer?
Jo, ibland kan det löna sig att vara lite retlig och säga saker som man egentligen inte menar. Eller också kan man säga saker på ett snällt sätt, men med en lätt underton av ironi.
Sån´t tycker jag är jättekul. När jag sedan får reaktioner blir det ännu roligare och när jag får en reaktion i form av en hemstickad sotarmössa är det snudd på jackpott!
Nu ska jag inte vara elak, men jag måste ju förklara vad det var som retade upp Prizilla så hon vässade sina stickor och satte snurr på spinnrocken.
OK jag erkänner. Jag tycker det ser lite komiskt ut när folk sätter kläder på sina hundar.
Detta råkade jag påpeka för nämnda Prizilla som just då bara bet ihop och teg. Men jag gick en snytning av Koola Viola som tyckte jag skulle gå ut och skotta snö i stället för att sitta och skriva oförskämda kommentarer.
Vad gjorde jag då?
Jo, när Koola Viola pressat in sin minitax i en hemstickad tuptopp, berömde jag initiativet och föreslog att hunden säkert skulle uppskatta att även få en matchande mössa.
Aj, aj. Den kommentaren var inte bra, men den visste var den satt.
Visst var det lite av ett nederlag när jag tvingades erkänna att jag bara var avundssjuk och inget hellre önskade än att få något eget hemstickat, signerat Prizilla.
Men du har rätt Prizilla. Jag hade nog inte klätt så bra i en ljusturkos tubtopp. Idén med sotarmössa var betydligt bättre. Den ska nu få pryda min glesa hjässa fram till första maj.

• Kommentarer(7)http://blogg.osterang.com/#post176