Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Slicka inte på spaden

Mitt klimatavtalSkapad av Göran lör, januari 09, 2010 10:47:31

- När det är så här kallt ute så får ni absolut inte slicka på snöspaden pojkar. Då kan tungan frysa fast.
Det var uppmaningen som jag och min lillebror fick av vår mor någon gång i början av 1960-talet.
Det var på den tiden när vintrarna alltid var kalla och det alltid var minst en meter snö mellan advent och påsk.
Där slussade vi påpälsade knattar ut från köket, där farstun var liksom en sluss. Här var det noga att vi först stängde dörr´n till köket innan vi fick öppna ytterdörr´n ut till bisterheten.
På den tiden fanns inga klimatanpassade overaller i bävernylon. Vi var klädda enligt lagerpålagermetoden. Det yttersta lagret bestod av små bruna käcka rockar med teddyfoder och pälskrage. Sannolikt var det vår mormor som hade sytt rockarna för hon var en duktig sömmerska.
På våra huvuden hade vi hemstickade mössor med jättestor tofs och på händerna stickade tumvantar som alltid var för stora.
Jag vet hur mamma slet länge och väl innan alla kläderna var på och när vi varit ute och tumlat i snön fick hon ta piassavakvasten och sopa av det värsta innan vi fick komma in igen.
Men den här da´n, när det var minst 20 minusgrader och mamma strängeligen förmanade oss att inte slicka på snöspaden. Den dagen glömmer jag aldrig.
Vad tror ni är det första som två små knattar gör? Nyss utslussade från den goa stugvärmen.
Givetvis måste vi testa vad som händer om man slickar på spaden när det är 20 grader kallt.
Och spadarna var våra små snöskyfflar som stått prydligt lutade mot verandaräcket hela natten och som vid det här laget var kalla som synden.
- Nu ska vi slicka på spadarna, sade jag till lillebror, med mammas uppmaning ringande i öronen.
Sannolikt hade jag aldrig i livet kommit på att göra något så heltokigt som att slicka på en spade om inte mamma sagt som hon gjorde.
- Jag räknar till tre, sen slickar vi, sa jag till lillebror.
Ett, två och på tre rullade vi ut våra skära pojktungor för att slicka på våra snöspadar.
Men aj, aj, aj. Det blev inte mycket till slick för tungorna sögs fast på den iskalla plåten som när man för två magneter mot varandra.
Där stod vi som två fån, med varsin snöspade framför ansiktet.
Jag tror det var lillebror som började gråta först. Det syntes inte, men det hördes. Och stora tårar trillade ner mot marken, efter att först åkt kana på den bruna, teddyfodrade rocken.

Varför kommer jag att tänka på det här?
Givetvis för att det är kallt ute, men mest för att jag läser en bok om att bli klimatsmart och hur man sparar pengar och hjälper miljön.
På sidan 118 läser jag kapitlet ”Stäng av kranen medan du borstar tänderna”.
Så här börjar kapitlet ”Att låta varmt vatten stå och rinna medan man borstar tänderna är en ovana som många har….”
Vad var det jag läste? Finns det folk som borstar tänderna och som blöter borsten under varmvattenkranen? Fy valen vad äckligt. Tanken att göra så har aldrig slagit mej.
Jag läste meningen om och om igen och det var då som jag hörde mammas ord ringande i mina öron. ”Slicka inte på spaden pojk”.
Jag låg i sängen och läste. Hustrun hade redan somnat.
Försiktigt kröp jag ur sängen och gick med tysta steg mot toaletten. Jag vred på varmvattenkranen. Klämde ut en centimeter tandkräm på borsten och började borsta.
Jag har bara slickat på snöspaden en gång också...