Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Julpyntat och klart

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran sön, december 06, 2009 15:32:54

Visserligen är jag traditionsbunden, särskilt när det gäller julpynt. Men det är inget mot vad mina höns är. De är rent ut sagt bedrövliga.
Häromdagen kom tuppen Kjell-Sune hemfarandes med en novemberljummen sunnanvind.
Han landade utanför hönshusdörr´n och for in kvick som en vessla när jag öppnade för att göra eftermiddagssysslorna.
- Vafalls! Fräste tuppen, och tittade sig omkring Om inte jag har räknat helt bortåt tokmoset befinner vi oss just nu i mitten av advent. Och här finns inte så mycket som en gnutta julpynt. Var är adventsglöggen, glittret och var är pepparkakorna? Sa han och glodde på mej med en mördande blick.
Det enda jag kan se av julpynt är hålet i pepparkakorna, som du brukar knyta det röda sidenbandet i, sade han. Fattaru inte vad jag menar, så kan du gott suga på den karamellen över natten. Du din julstämningsdödare.
Vad var det han sa? Skulle jag, den snälle och godmodige hönsbonden vara en julstämningsdödare.
Visst fick jag lite dåligt samvete och gick raka vägen till loften ovanpå logen. Platsen där jag förvarar allt som är för bra för att slänga, men som egentligen borde varit kastat för länge sedan.
Jag hittade lådan med hönsjulsakerna och smög mej försiktigt in i hönshuset när den automatiska lampan slocknat och kacklet tonat ut. Ni kan ju tänka er att tuppen hade ett och annat att berätta efter sin omvärldsanalys, eller semesterresa om man nu ska tala klarspråk.
I år tänkte jag överraska hönsapönorna genom att pynta på lite annat sätt än jag brukar.
Jag hängde adventsstjärnan närmare sittpinnarna, bytte ut pepparkakshjärtana mot grisar, ställde julgranen på redestaket och tänkte att hönsen skulle nöja sig med den vanliga röda vinglöggen i år.
Oj, vad fint det blev och jag kände mej mer än nöjd när jag försiktigt smög mej ut i mörkret.
I min iver över att vara så tyst som möjligt snubblade jag över grävlingfällan som slog igen med en smäll som skar som en svärdshugg genom tystnaden.
Nu i dag på andra advent var jag mer än spänd när jag kom ut för att möta hönsens reaktion.
- Vad har du gjort? fräste Snygg-Gittan, som på senare tid blivit allt mer kaxig.
Hon spatsera fram och tillbaka i hönshuset och granskade grannlåten och den tindrande julgranen.
- För bövelen, julgranen ska ju inte stå på redestaket. Sade hon. Den ska stå på röda mattan framför dörren. Och grisar i taket. Du måste vara klumpigt vaggad som bara kan komma på en sån grej. Fram med hjärtana vettja så vi får lite atmosfär.
Glöggen var redan urdrucken och jag tror minsann att Gun-Britt vart där och fluktar redan innan de andra hönsen vaknat till. Gun-Britt satt borta i mörka hörnet och modellerade små käcka bollar av hönslortar. Hon tryckte ihop bollarna två och två och sa att hon kommit på hur man gör tomtar.
- Här ska va den vanliga oranga starkvinsglöggen, den med lite bett i, din snåljåp, fräste Gittan och jag skämdes en aning.
Jag erkänner. Jag har respekt för Gittan och lovade på stående fot att ställa om pyntet och göra exakt likadant som i fjol.
Inte förrän nu vid halvfyratiden i eftermiddag var jag klar.

Än en gång ställer jag mej frågan.
Vad har jag gjort för ont som har fått så´na bortskämda höns?