Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Som en gråsten

SpecialSkapad av Göran fre, november 06, 2009 17:16:57

Som det kan bli och vad glad jag blev!
Man brukar tala om ringar-på-vattnet-effekt.
Det vill säga; Kastar man en sten i vattnet blir det lustiga ringar efter den. Först en liten ring och sedan växer den till sig och blir större och större.
Just nu känner jag mej som en sådan sten, som genom några förflugna ord har gjort att ett litet plupp i alla fall blivit till en liten ring.
Knappast någon som brukar läsa mina tokigheter, har väl undgått att lägga märke till att jag brukar röra mina ben lite extra fort ibland. En del kallar det för att springa, andra för att jogga. När jag ger mej ut i höstmörkret brukar jag säga att jag tar en tur med den gamla skutan.
När äldste sonen gifte sig för ett tag sedan, var det givet att jag skulle hålla ett tal. Hade bara fattats annat.
Av någon anledning fick jag för mej att jag skulle ge talet lite av humorns krydda. Det var i alla fall min ambition. Andra må bedöma hur jag lyckades.
Jag lade upp talet som ett Marathonlopp och inledde med att berätta att med fyra års erfarenhet var detta den bästa far-o-son-grej man kan tänka sig. Delmålen i loppet blev jämförelser med grabbens liv och karriär.
Gissa om jag blev glad, när jag drygt en månad senare fick vita att detta, mitt annorlunda bröllopstal hade sått ett frö i grabben till en släkting.
Vad jag vet har han aldrig varit intresserad av löpning, men efter detta mitt tal, hade han sagt till sin pappa; ”Detta med att springa tävlingar tillsammans, det kanske skulle vara något för oss”.
Pappan är en gammal löparräv, som säkert inte trott sig få höra de orden av grabben. Men mitt tal hade plumsat ner som en gråsten i grabbens känsloflod.
Det dröjde bara några dagar så var de båda anmälda till Göteborgsvarvet och nu har de kört igång sin försäsongs far-o-son-träning.
Är det någon som fått inspiration av den här berättelsen, blir det ytterligare ringar på vattnet av stenen jag symboliskt kastade där framför brudparet.
I så fall vill jag gärna veta det. Då kan jag få bli jätteglad en gång till.

PS Hinner inte skriva mer nu, ska ut med den gamla skutan;-)