Höns & Blommor

Tupp med gåshud

Det var ett ovanligt frimärke på kuvertet och stämpeln kunde jag inte läsa över huvud taget.
Det är sällan jag har glasögonen på mej när jag hämtar in posten. Har fortfarande så bra syn att jag hittar till postlådan utan flaskbottnar.
Med sekatören som brevsprättare slet jag upp kuvertet och där låg ett småsolkigt brev och ett kort.
Längst ner på brevet var präntat Kjell-Sune med spretig och ojämn stil. Men ganska bra ändå och fullt läsligt, för att vara skrivet av en dvärgkochintupp.
Innan själva texten började hade Kjell-Sune skrivit att brevet måste läsas upp för alla hönorna i hönshuset. Sakta och välartikulerat, så alla säkert skulle förstå.
Jag satte mej på ljusbildsprojektorspallen under västerfönstret och började läsa;

”Hej på er alla mina små pullor"
"Ursäkta mej, men jag blev lite less på att sprätta omkring hemma i hönsgården så jag tog mej en tur till Kanarieöarna. Men jag vet i sjutton var jag har hamnat för jag har inte sett röken av var sig kanariefåglar, klapprande kastanjetter eller eldiga flamencodansare.
Jag tog in på ett hotell med ett spanskklingande namn, men det kunde lika gärna ha varit på danstavernan hemma i grannbyn. Ni vet den gamla tavernan med flottstänkta mörkröda sammetsgardiner för fönstren och envist snurrande fläktar i taket.
På ekparketten finns brännmärken efter slängda och osläckta cigarettfimpar och den fluffiga luggen på heltäckningsmattan innehåller rester av minst tre års julbord och diverse uppstötningar.
Jag förväntade mej spansk mat som lite omväxling och gick ut och sprätte bland soporna.
Här hittade jag paket med Husmans pyttipanna från ICA, kåldolmar från Coop och Mamma Scans köttbullar.
Lite rester fanns att picka i sig, men hur kul är det på en skala att käka sån mat när man har åkt till en liten ö långt ut till ingenstans? Besviken är bara förnamnet.
Jag tror jag kan glömma kastanjetter och flamenco för ikväll spelar Rob-Bands från Malmö och på stora skylten står att Lill-Babs och Eddie Oliva ska underhålla hela vintern. Som den tupp jag är får jag ändå gåshud över hela kroppen och jag ryser ända in i filén när jag tänker på alla stackars människor som måste utstå allt detta.
Det är något märkligt med det här hotellet. Nästan lite som ”Pang i bygget”. Folk springer omkring och flamsar med filmkameror och beter sig nästan lustigare än husbonden hemma på gården.
Från och med i morgon skiter jag i det här stället. Jag ska jag gå till stranden och spana.
Jag återkommer så snart jag kan med en ny rapport.”

Pussar och kramar från Er tillgivne Kjell-Sune

• Kommentarer(2)http://blogg.osterang.com/#post153