Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Min skräcklördag

Växter o djurSkapad av Göran lör, juli 11, 2009 21:56:48

Svetten rinner från min panna. Hjärtat slår minst tvåhundra slag i minuten. Jag är skärrad, nästan vettskrämd.
Jag ska aldrig mer smita från några hushållsplikter. Jag lovar på heder och samvete.

Så gott som hela helgen har det regnat av och till. Jag och hustrun har mest gått här i huset och skavt på varandra. Som två gamla gistna båtar som ligger i hamnen och bara väntar på bättre väder.
I förmiddags släpade hustrun fram dammsugaren och det räckte med en blick, så förstod jag vad hon menade.
I exakt samma sekund kom jag på att jag precis nu var tvungen att gallra morötterna. Jag förklarade att de plötsligt fått en så otrolig växtkraft efter allt regn och av den ljumma juliluften.
Jag tog på mej mina trädgårdslandskläder och gick till morötterna, som växer där i landet bakom laggårn. Där man inte syns från köksfönstret.
Bara två rader hade jag gallrat när jag kom på att det här var ju jättetråkigt.
Just för sådana här tillfällen har jag gömt undan några gamla böcker. Jag ropade in en låda på auktion för några år sedan, med blandade böcker från Det bästa.
I botten på lådan låg ett gäng skräcknoveller. Jag hade lådan stod ute i laggårn och nu smög jag mej dit och lät gallringsspaden och korgen stå kvar i landet.
Jag gick ner till hönshuset och hämtade ljusbildsprojektorspallen. Jag ställde den intill rabarberplantan. Satte mej tillrätta och började läsa.
Jag läste ett kapitel och jag läste två och tre och blev allt mer uppslukad av handlingen i boken.
Det handlade om den unge Colin Roberts som rymt från supporten på ett välkänt IT-företag och som nu sprang för sitt liv i Amazonas djungler. Ett uppbåd hade skickats ut för att söka och Colin var jagad av människor, av konsulter, djur och av växter.
Han sprang över ett träsk där krokodilernas käftar slog som en dubbel laggårsdörr i halvstorm och det beskrevs hur fradgan rann ur bestarnas sylvassa gap.
Colin fick tag på en lian och försökte dra sig upp. Men lianen hade ett eget liv och han drogs upp blixtsnabbt för att i nästa sekund kastas rakt ner i rotstocken på en planta med jättelika taggvassa blad.
Jag lyfte blicken från boken och trodde inte mina ögon. Jag kastade boken så långt jag kunde och började springa. Jag sprang för livet.
Jag ska aldrig mer smita från dammsugningen…