Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Närodlat

Mitt klimatavtalSkapad av Göran ons, juni 29, 2011 12:27:04
Tänk vad lyckligt lottad jag är som kan plocka smultron från egen skogsbacke. Närodlat och klimatsmart så det förslår.
Solvarma smultron, gräddmjölk och lite glass = smiley


Med pruttar i tanken

Mitt klimatavtalSkapad av Göran sön, augusti 08, 2010 23:07:58

Jag har kört 130 mil på drygt en liter bensin!
Sug på den ni.

De sista skälvande dagarna under förra året kom jag så där hux flux med i något som kallades klimatkampen.
Jag vet inte om det var bloggarbruden "Bondjäntans" egen idé eller om det var något mycket större. Men innan jag visste ordet av hade hon fått mej att upprätta ett klimatavtal och jag började bli miljövänlig och återvinna för glatta livet.
Jag återvann allt och då menar jag verkligen allt.

Till en början var det mest roligt och spännande, men efter ett tag blev det en okontrollerbar mani.
Det jag tyckte var allra jobbigast var att återvinna de där små vassa häftklämmorna som dagstidningarna är sammanhäftade med. De pillade jag försiktigt ur och lade i små burkar som jag sedan tömde i hinkar och körde till metallåtervinningen. Jag lovar. Det går ganska många häftklämmor i en hink.

När jag tänker efter så tror jag inte det där pillandet gjorde så mycket för klimatet.
Jag gjorde en annan grej också, som jag är betydligt mer nöjd med. Jag bytte bil och köpte en som kan drivas med både bensin och med biogas.
Visserligen är bagageutrymmet lite mindre än på en vanlig bil, eftersom där finns inbyggt fyra gasflaskor.
Gissa vilken känsla det är att köra omkring och veta att man inte släpper ur en massa luftföroreningar. Att köra bil på återvunna pruttar från kor och grisar känns inte alls som någon större belastning för miljön. Pruttarna finns ju i luften ändå, liksom.

I eftermiddags kom jag och hustrun hem efter en liten semesterresa i Sverige. Vi har varit i Östergötland på Öland och åkt genom Smålands mörka skogar.

Det är bara ett litet krux med biogasbil.
Tankställena ligger ganska glest och ofta ligger de undangömda långt inne på industriområdena. I varje fall i östra Sverige.
Det gäller att nogsamt läsa kartan innan man ger sig ut på en tur. Allt för att memorera i vilka städer man kan tanka och på vilket gudsförgätet industriområde de gömt gastankarna.
Nu bar det sig så illa att i Norrköping missade vi tankstället och det gjorde att gasen tog slut när vi kört 34 mil sedan förra gasningen.
Jag erkänner att det är lite pinsamt, men det var där jag tvingades att köra på bensin i knappa två mil.

Jag är övertygad om att det skulle bli lättare att motivera bilister att gå över till biogasbilar om det vore tätare mellan tankställena. Och att de inte gömdes undan bland spannmålssilosar, snöplogsupplag och bussgarage.

Nej, gör som Skaraborgarna. Placera biogastapparna maximalt tre stenkast från en Mac Donalds-restaurang. Så är det i mina hemtrakter runt Mariestad, Lidköping och Skara.
Finns det någon som någonsin missat en Mac Donalds? I vilken stad det vara månde. Jag tror inte det och anledningen är att de smarta etablerarna för denna hamburgerkedja tänkt sig noga för och inte slängt ut sina anläggningar bara så där på en höft.

Men tack ska du ha Bondjäntan. Hustrun börjar bli riktigt duktig på att läsa kartan och man kan säga att hon börjar få näsa för var gasmackarna finns.
Jag ångrar ingentingsmiley

Ett drag mot golvdrag

Mitt klimatavtalSkapad av Göran lör, februari 06, 2010 17:26:04

Förr fanns det en politiker-greve som pratade om "drag under galoscherna".
Visst kan det väl vara trevligt med lite drag ibland, särskilt när man som jag har kommit upp i mogen ålder.
Men golvdrag gillar jag inte. Inte ens om det sker under galoscherna, som jag förresten aldrig skulle komma på tanken att ha på mej inomhus.
När jag var liten hade jag svårt att förstå hur min far resonerade. Han skottade upp snö på husväggen och förklarade för mej att då blir det varmare inne.
Då snurrade det runt i ett litet pojkhuvud. Hur kunde det blir varmare inne om man kastade upp kall snö på husväggen...
Nu, när jag har blivit klimatsmart förstår jag sammanhanget.
Snö innehåller mycket luft och luft isolerar. Snö på husväggen gör att iskalla vindar inte hittar in till alla springor i golvet.
På sommar´n behöver man inte isolera mot golvdrag. Tvärtom. Då är det bara bra med lite självventilation.
På vintern när det är kallt, kommer isoleringsmaterialt som en skänk från ovan. Bara att rätta till det lite och kasta upp det mot husväggen.
Visst var min pappa smart? Helt enkelt klimatsmart.

Lat o klimatsmart

Mitt klimatavtalSkapad av Göran lör, januari 30, 2010 10:25:16

Idag när det är så himla kallt (minus 22 i morse) gäller det att spara på energin.
Tidigare var jag ute och såg till hönsen och bar in en korg med ved.
Nu har jag har dragit på mej mina stickade knästrumpor och lagt mej på kökssoffan för att till en början med, lösa melodikrysset.
Visserligen går jag upp var 25:e minut och lägger in en vedklamp i braskaminen. Men jag går sakta för att spara på kroppens energi.
Nu bävar jag för när veden är slut. Då måste jag traska ner till vedboden och hämta ett nytt lass.

Hustrun arbetar så jag är ensam hemma i dag.
Jag tror jag ringer till min mor och säger att jag kommer och skottar lite snö, så där mitt på dagen någon gång. När det blivit lite mindre svinkallt.
Då säger hon att då passar det väl bra att du äter lite middag här.
Då säger jag att inte behöver väl du bjuda mej på middag.
Då säger hon att det tycker hon visst att jag ska.
Då säger jag tack så mycket.

Äggklockan ringer och säger att det har gått 25 minuter sedan jag la in spisen senast.
Är jag snabb hinner jag hasa mej iväg och lägga in ett vedträ utan att missa nästa fråga i melodikrysset.
Visst är det något visst med dagar som man kan tillåta sej att bara vara lite lat – och klimatsmart.

Hej! Gör som jag och var med och tävla om en planksteksbräda på en blogg som uppvisar helt fantastiskt härliga matbilder. Varning! kika inte in om du är hungrigsmiley
Oj då, glömde skriva vem som sågat till brädorna!

Slicka inte på spaden

Mitt klimatavtalSkapad av Göran lör, januari 09, 2010 10:47:31

- När det är så här kallt ute så får ni absolut inte slicka på snöspaden pojkar. Då kan tungan frysa fast.
Det var uppmaningen som jag och min lillebror fick av vår mor någon gång i början av 1960-talet.
Det var på den tiden när vintrarna alltid var kalla och det alltid var minst en meter snö mellan advent och påsk.
Där slussade vi påpälsade knattar ut från köket, där farstun var liksom en sluss. Här var det noga att vi först stängde dörr´n till köket innan vi fick öppna ytterdörr´n ut till bisterheten.
På den tiden fanns inga klimatanpassade overaller i bävernylon. Vi var klädda enligt lagerpålagermetoden. Det yttersta lagret bestod av små bruna käcka rockar med teddyfoder och pälskrage. Sannolikt var det vår mormor som hade sytt rockarna för hon var en duktig sömmerska.
På våra huvuden hade vi hemstickade mössor med jättestor tofs och på händerna stickade tumvantar som alltid var för stora.
Jag vet hur mamma slet länge och väl innan alla kläderna var på och när vi varit ute och tumlat i snön fick hon ta piassavakvasten och sopa av det värsta innan vi fick komma in igen.
Men den här da´n, när det var minst 20 minusgrader och mamma strängeligen förmanade oss att inte slicka på snöspaden. Den dagen glömmer jag aldrig.
Vad tror ni är det första som två små knattar gör? Nyss utslussade från den goa stugvärmen.
Givetvis måste vi testa vad som händer om man slickar på spaden när det är 20 grader kallt.
Och spadarna var våra små snöskyfflar som stått prydligt lutade mot verandaräcket hela natten och som vid det här laget var kalla som synden.
- Nu ska vi slicka på spadarna, sade jag till lillebror, med mammas uppmaning ringande i öronen.
Sannolikt hade jag aldrig i livet kommit på att göra något så heltokigt som att slicka på en spade om inte mamma sagt som hon gjorde.
- Jag räknar till tre, sen slickar vi, sa jag till lillebror.
Ett, två och på tre rullade vi ut våra skära pojktungor för att slicka på våra snöspadar.
Men aj, aj, aj. Det blev inte mycket till slick för tungorna sögs fast på den iskalla plåten som när man för två magneter mot varandra.
Där stod vi som två fån, med varsin snöspade framför ansiktet.
Jag tror det var lillebror som började gråta först. Det syntes inte, men det hördes. Och stora tårar trillade ner mot marken, efter att först åkt kana på den bruna, teddyfodrade rocken.

Varför kommer jag att tänka på det här?
Givetvis för att det är kallt ute, men mest för att jag läser en bok om att bli klimatsmart och hur man sparar pengar och hjälper miljön.
På sidan 118 läser jag kapitlet ”Stäng av kranen medan du borstar tänderna”.
Så här börjar kapitlet ”Att låta varmt vatten stå och rinna medan man borstar tänderna är en ovana som många har….”
Vad var det jag läste? Finns det folk som borstar tänderna och som blöter borsten under varmvattenkranen? Fy valen vad äckligt. Tanken att göra så har aldrig slagit mej.
Jag läste meningen om och om igen och det var då som jag hörde mammas ord ringande i mina öron. ”Slicka inte på spaden pojk”.
Jag låg i sängen och läste. Hustrun hade redan somnat.
Försiktigt kröp jag ur sängen och gick med tysta steg mot toaletten. Jag vred på varmvattenkranen. Klämde ut en centimeter tandkräm på borsten och började borsta.
Jag har bara slickat på snöspaden en gång också...

Tänker på vickande tår

Mitt klimatavtalSkapad av Göran ons, januari 06, 2010 11:54:15

Jag har kommit på att det är mera klimatsmart att leva på sommaren än på vintern.
Därmed all respekt åt igelkottar, björnar och andra djur som går i ide och sover sig igenom hela vintern.
Jag håller just nu på och läser ”trettondedagspresentboken” ”Så sparar du pengar och hjälper miljön” och den är både intressant och tänkvärd.
Men risken är att jag inte får någon middag i dag. Glömde ta upp helgsteken igår. Och snabbtina i mikron är ju absolut inte klimatsmart. Jag lägger steken ovanpå braskaminen och så kanske det kan bli middag framåt kvällen. Det måste vara klimatsmart.

Kände att jag behövde lite sommarkänsla och letade bland mina sommarbilder. Från den 8 augusti hittade jag ett gäng som jag tog när jag och grabbarna tog båten ut till en liten ö i Vänern för att bada.
Just nu skulle jag inte ha något emot att sitta på ett berg. Med benen i sommarvarmt vatten. Och vicka på tårna...

Start för klimatsmart

Mitt klimatavtalSkapad av Göran lör, januari 02, 2010 23:52:16

Hjälp! Jag har tydligen gått med i någon slags klimatavtal där jag lovat att bli en bättre och miljövänligare människa under 2010.
I varje fall tror jag det, eftersom mitt namn och en länk till min blogg finns med på Bondjäntans blogg över personer som är med i projekt ”Förbättring 2010”.
När jag först fick se det kände jag mej stolt och lite betydelsefull. Innan jag kollade vilka de andra var, som också tydligen lovat att bli mer klimatmedvetna människor.
Det här var så seriöst så jag var tvungen att stå upp när jag förstod vilken ambitionsnivå det låg på.
Jag lovar, jag är helt ärlig, men jag vet inte hur det gick till när jag avlade löftet.
Faktiskt känns det ungefär som när det ringer en kalsongförsäljare som vill skänka mej ett par boxerkalsonger. Givetvis tackar jag ja till så gentila erbjudanden. Att få något gratis, det låter inte dumt.
Men så börjar man ana oråd när det dimper ner kalsonger i postlådan varannan vecka tillsammans med saftiga räkningar.
Har ni hört talas om ”eftertankens kranka blekhet”.
Det är lite så jag funderar nu men tror att jag ska reda ut situationen för jag gör faktiskt en hel del för att inte bidra till sop- och avfallssamhället.
En del lär man sig själv och annat har man fått genom uppfostran och med generna.
Min far hade själv ingen aning om det men han var den sanne återvinnaren. Mycket nyttigt har jag lärt av honom.
Typ, att aldrig slänga bort båda stövlarna om den ena går sönder.
Har det gått hål i en vänsterstövel är det ju mycket troligt att det går hål i högerstöveln nästa gång.
Alltså sparar man den hela stöveln har man hokus pokus, ett par som bunus, vart tredje år.
Pappa lärde mej också att det går bra att göra gångjärn av stövelskaft, om man klipper dem i lämpliga bredder. Och stövlar med återvunna skaft blir perfekta galoscher!
Men jag jobbar på ett förbättringsområde: Att få bättre kom ihåg. Jag glömmer nämligen ofta bort var jag lägger den hela stöveln. Där har jag lite att jobba på.
Går ett skosnöre sönder sparar jag alltid det som är helt. Händer det hemma lägger jag dem i en diverselåda under trappan och den vet jag var jag har. Händer det på jobbet, lägger jag de hela snörena i mellersta skrivbordslådan. Den vet jag också var jag har.
Måste jag byta slang på cykeln sparar jag alltid den trasiga. Perfekt för att göra slangbellor av. Jag har visserligen inga gjort på 20 år, men jag kanske får barnbarn. Då har jag massor av gummislang.
Plötsligt inser jag att jag kanske lever lite miljömässigt i alla fall. Jag kanske klarar projekt ”Förbättring 2010” om jag skärper till mej.
Nu har jag i alla fall tagit första steget och skapat en egen kategori här på bloggen.