Höns & Blommor

Höns & Blommor

Välkommen hit!

Hej och kul att just du hittat till denna sida.
Det här är min "lekstuga" där jag skriver om lite av varje och jag försöker även illustrera med bilder eller film. Från början innehöll bloggen mest kåserier om livet i hönsgården. Jag har även varvat med lite natur och trädgård. Senast har jag engagerat mej i klimatkampen.
Texterna är mer på skoj än på allvar. Dyker det ibland upp något seriöst inlägg är det ofta en miss i arbetet.
Kommentera gärna inläggen
Mycket nöje/Göran
PS Kika gärna in på min andra hemsida med naturbilder och lite filmer
Där finns också min egen gästbok
Galeriet - från hönsgården
Skicka ett mejl

Nu även på Hönsbook

Hönsglatt på hal is

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran sön, januari 02, 2011 18:05:11
Hönsen har varit på ett gränslöst gott humör i dag och det bådar gott för det nya året.
Mitt på da´n var det någon plusgrad så jag tog med tuppen Sven-Stellan ut på en liten promenad. Vi gick inte så långt för han tyckte det var lite kallt om fötterna. Men vi gick runt laggår´n och det blev en liten lagom tur.
När Sven-Stellan såg vilken fin is det var på vägen undrade han om vi inte kunde ta en tur på sparken.
Han har aldrig någonsin åkt spark, men genom hönshusfönstret har han sett hur barnen kommer susande på sina sparkar och nu sa han att det ser så roligt ut och nu ville han testa.
Sagt och gjort. Jag hämtade sparken och lyfte upp Sven-Stellan på sitsen och så åkte vi fram och tillbaka några gånger mellan vårt och grannens.
Hej och hå vad tuppen hade roligt! Han skrattade så han nästan kiknade och det värsta var att alla hönsen kunde se oss.
Eftersom det var en så härlig dag hade jag ställt hönsgårdsdörr´n på vid gavel, bara för att hönapönorna skulle få lite dagsljus på sig och på så vis värpa lite bättre.
Nu fick dom se hur jag skjutsade Sven-Stellan och det klart de hörde hur roligt vi hade.
När jag släppte in tuppen i hönshuset igen skrattade han fortfarande och det var givet att allihop ville åka spark.
Som den snälle och förstående husbonde jag är, bjöd jag givetvis varje höna på en åktur.
Jag fick nästan lite ont i mitt bästa sparkben, så mot slutet rationaliserade jag lite och tog med två hönor på varje tur. Men det gjorde inget, sa dom. Mari-Helen tyckte till och med att det var ännu häftigare att sitta på sparkpinnen.


Högläsning med kräks

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran tor, december 30, 2010 11:38:02

”-Titta vi har fått en tupp! Vad stilig han är, kacklade alla hönsen. Det var på tiden Pettson. Precis vad vi behövde. Findus blängde tjurigt på hönorna.
-Vadå behöver? Det finns väl ingen som behöver en tupp. Jag har aldrig i hela mitt liv behövt en tupp en enda sekund.
-Nä, du nä, sa
Pettson. Men de här vimsiga tanterna behöver nån som håller reda på dem…”

I går var det högläsning i hönshuset. En vanlig vardag mellan jul och nyår tyckte husbonden att hönsen behövde muntras upp en aning. Och vad kunde passa bättre än att läsa några böcker om gubben Pettson, om katten Findus och om alla hönorna.
- Gå och dra nåt gammalt över dej husbondegubbe. Det där är ju bara en saga. Det du läser har aldrig hänt i verkligheten, kacklade Gun-Britt, som blivit uttråkad redan efter två kapitel av ”Tuppens Minut”

Hon körde sina brunsolkiga vingspetsar i öronen och gav till ett illvrål, bara för att överrösta.
Hon tog i ända från klorna och ljudstötens passage genom magen drog med sig en stor loska halvtuggad kvällsmat. Som sprutade likt en kaskad ut ur det vidöppna näbbet.
- Ditt åbäke, ska du sitta här och kräkas när husbonden är så snäll att han kommer hit och läser för oss, sade Gröt-Anna förnärmat.

Namnet Gröt-Anna hade hon fått för att hon alltid var första hönset att köra planeten i grötbunken som husbonden brukade ställa ut på juldagens morgon.
Så gjorde han även i år, och lika säkert som det kommer minst ett försenat julkort på tredjedag jul, lika säkert var det att Gröt-Anna stått i färdigställning där i startblocken sedan julafton. Bara för att var först i det gottiga.

- Hi, hi. gröten trängde upp genom öronen dina så du hörde ju inte när tuppen läste en kärleksdikt och viskade romantiska saker i ditt vänstra öra, skrockade rethönan Olivia.
- Du är så dum och fåfängd så jag tror tamejtusan att gröten trängt upp genom hörselgången och förstoppat den lilla hönshjärna du ändå kanske har.

Nu blev det bara för mycket för Sven-Stellan som tappade tålamodet. Han knyckte på sin långa tupphals så slören fladdrade till som en tyllgardin i en augustivind.
- Knip igen och stäng era klappande foderluckor. Jag vill höra hur det går för tuppen i boken, sade han och sträckte sig så långt han bara kunde utan att behöva ömsa grepp med klorna.

Och husbonden fortsatte läsa:
”Från och med i morgon får tuppskrället bara gala en minut på morgonen och en minut på kvällen. Annars blir det grytan…”
- Annars blir det grytan! Hörde du Sven-Stellan. Annars blir det grytan,
skrockade Olivia.
- Som du gal och håller på här i hönshuset tror jag dina dagar är räknade om man ska gå efter den där boken.
Plötsligt spred sig en oro från mellanpinnen upp till övre pinnraden. Gun-Britt började ulka. Det var en varning. En tydlig varning att inte hela krävan hade tömts i den första uppstötningen utan här var det mer som var satt i rörelse.

- Ta skydd, vrålade Olivia och plötsligt satt husbonden där ensam med sin bok och en ulkande anarkahöna.
Övriga i gänget hade sökt sig till trygga vrår och genom dammet sågs sakta singlade, en tappad fjäder...



Pumpapyssel

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran sön, oktober 31, 2010 18:52:22
Apropå dagens bonustimma så tillbringade jag den hos hönsen. Tänkte pyssla lite med dem och göra en Halloweenräv av en stor pumpa.
Hönsen bara fnös och tyckte jag kunde karva i pumpan bäst jag ville. De käkade upp fröna och bajsade på mina skor.
Otack är världens lön…


Strasskakor och lavinfara

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran sön, september 05, 2010 12:26:03

- Hejsan hoppsan, här vankas det småkakor till förmiddagsvattnet, och det en helt vanlig söndag.
Det var Marie-Helen som först upptäckte det nypolerade silverfatet, fyllt med de mest väldoftande och välarbetade småkakorna på.

Där låg spritsade mördegskakor. Dubbla tingestar med fyllning emellan.
- Så himla gott, jag tror vid mitt rede att husbonden har drabbats av en allvarlig sjukdom. Komma med småkakor så här utan anledning, han måste ha nå´t lurt i baktanken.
- Skit i det, nu ska vi käka och må gott,
kraxade Gun-Britt som blev så glad att hon gjorde ett desperat försökte att lyfta höger ben för att göra en high five med Hildur.

Hildur fattade inte det där med klo mot klo, utan hon trodde att Gun-Britt skulle släppa sina restprodukter, som hon brukar göra efter fem sekunders frisk luft.
Men Gun-Britt lyckades i alla fall lyfta benet så högt att hon tappade balansen och blev liggande på backen som ett annat åbäke.
- Hi hi, Let´s dans, vrålade rethönan Olivia som hasade ner och med möda klarade den lilla avsatsen mellan hönshuset och hönsgården.

Hon är så gammal och trött numera så när Gittan är elak säger hon att när Olivia springer ser det ut som en långsam lavin av kött. Vad hon nu kan mena med det.

Men just i detta nu, när det vankades nybakta småkakor i hönsgården, hade Snygg-Gittan verkligen inte tid att retas.
Hon var den som först av alla körde hela planeten rakt bland strasskakorna och käkade så smulorna sprutade. Efter två sekunder var det fler som ville lägga sig i och efter fem röda hade hela kakfatet välts omkull och det blev till att käka med en garnering av jord, grus och gammalt träck.

- Tokhöns, bära sig åt på det viset, sa gamla klokhönan Inga och spände ögonen i Gittan. Här får vi nybakta kakor, serverade på silverfat med fot och så kör ni hela servisen i backen. Det är ju bara inte klokt.

Gittan hörde inte vad Inga sa. När hon gjorde förra dykningen bar det sig inte bättre än att hon kletade in båda öronen med smörkräm. Och då kan det ju inte vara lätt att höra.


Uttråkad eller filmstjärna?

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran mån, augusti 16, 2010 20:07:41

Halva hönshusgänget håller på att bli kändisar!
Jo, det är sant. De har gett sig in i reklambranschen och Marie-Helen spelar huvudrollen som den mest uttråkade hönan i världen.
- Hi, hi, det är väl inget större problem för dej, skrockade retsamma Olivia som satt uppflugen på sin pinne närmast hönshustaket. Är man så svältfödd på upphetsning som du, kanske det är pulshöjare nog att dra några djupa andetag och blinka lite förföriskt mot kameran.
- Käften, ditt åbäke till dumhöna. Du är bara avundssjuk för att inte du fick vara med på filmen
, kontrade Marie-Helen.
- Pfssssst.
Olivia fnyste till så häftigt att en lång och seg snorloska letade sig ut ur näbben. Men innan hon hunnit suga in den igen var Gun-Britt där, snabb som en iller. I iverns hetta var hon övertygad om att hon snott och svalt en daggmask mitt framför ögonen på gamla Olivia, som på ålderns höst börjat se lite dåligt.
- Tänk att det finns höns som är beredda att ta till vilka metoder som helst för att bli kända, kacklade Olivia. Att sälja sin heder och sin själ för ett reklaminslag. Hur kan du sjunka så lågt?
Marie-Helen lade bara huvudet på sned och log. Hon ansåg verkligen inte att hon sålt sin kropp till kommersiella intressen. Men hon hade definitivt ingen lust att berätta för Olivia om överenskommelsen med husbonden.

*Marie-Helen viskar så inte Olivia hör* - Jo, husbonden fick min tillåtelse att göra en kort reklamversion av den film han spelade in på uppesittarkväll i hönshuset i julas. Nu är han med i en tävling på webben där första pris är en liten bil utan tak. Vinner han har han lovat mej och de andra hönsen som syns på filmen, att få åka med. Världens grej alltså. Men han måste få fler röster på Youtube för att gå till final. Det är bara ni bloggläsare som kan hjälpa honom genom att kika på filmen, klicka i filmrutan så du kommer till Youtube-sidan) Där ska du logga in och ”gilla” den. Lätt som en plätt.

Glödhett Grillparty

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran sön, juli 25, 2010 17:56:44

- Är du lika dålig älskare som korvgrillare, då lär det inte bli några mer befruktade ägg i det här gänget. Lägg dej på kolhögen ditt skrälle och bli till någon nytta. Det finns dom som tycker grillad tupp är en delikatess.

Givetvis var det gamla Olivia som valde det här ödmjuka sättet att välkomna den nye tuppen som hade kommit till hönsgården.
Jo, det har flyttat in en ny tupp i hönshuset i sommar. Han heter Sven-Stellan och är en svartvit Brahma.
Han kom häromdagen och så i lördags kväll tänkte husbonden ställa till med ett litet välkomstparty.

Alla tillbehören för en lyckad grillkväll fanns där. Den runda grillen laddad med korv av bästa märke.
Husbonden ville inte på något sätt dominera och styra upp festen, utan försynt öppnade han hönsgårdsgrinden och ställde in sakerna.
Visst hade han förberedd lite grann. Eftersom höns inte bör handskas med tändstickor hade han lagt i kolen, låtit tändvätskan dra in en stund och fjuttat på. När det börjat glöda ställde han in alltsammans och lassade på ett gäng med korv som säkert skulle räcka till alla.
- Nu får du fixa till det för tjejerna och ni ska ha så trevligt, var det sista husbonden sa innan han stängde grinden och gick upp till huset.

Sven-Stellan hade inte sagt något så länge husbonden var med, för han ville inte verka oerfaren och okunnig. Men han fattade verkligen inte ett dyft av vad det var som höll på att hända där nere i den svarta plåtbunken. Ordet grilla fanns över huvud taget inte i hans vokabulär.

När tuppen böjde sig fram över grillen var det som om någon gett honom ett snyting rätt i kollifejset.
Eftersom höns är växelvarma ändrar sig deras temperatur med den omgivande luften.
Men det som höll på att hända just i detta nu var en värmeväxling i häftigaste laget för den stolte Sven-Stellan.
Innan han fattade att det brann i mustachen drog han stora larmet.
- Rädda vad som räddas kan, tjoade han samtidigt med en galning i falsett.
Innan galningen hade tonat ut hade tuppen redan hunnit ”rädda” minst tio korvar. Han greppade dem med näbben i ena kortändan och kastade dem uppåt bakåt i en vid båge. Borta vid sittgrenen samlade sig snabbt en liten driva av råa korvar.

Så här långt hade inte en endaste höna hunnit fatta vad det var som egentligen hade hänt.
Ingen mer än praktmobbarhönan Olivia. Hon är den enda hönan i hönsgården som äger total avsaknad av respekt för det tuppliga könet.
De andra hönsen säger att hon inte behöver göra sig till längre för tuppen bryr sig inte om henne i alla fall.
Hönan Marie-Helen hade en gång hört den gamle tuppen säga:
"När jag bara har Olivia kvar på förmiddagsrundan kan jag lika gärna gnida mej mot en sten i några sekunder. De ger skranken i mej större njutning och jag slipper få ett helt tjorve av fjädersläpp i halsen".

Jo, han hade sagt så och det tog Marie-Helen som en sanning hon gärna förde vidare till alla som iddes höra på.
Vid det här laget hade Sven-Stellan kommit ut i hönsgården igen. Han hade varit inne i hönshuset där han kört hela planeten i vattenautomaten för att släcka glödbranden runt foderluckan.
Han sträckte på sig lite extra och ville visa sig stolt över bragden att ha rädda hela korvbuffén från helvetets glödheta jämmerdal.
Det var just i den stunden som Olivia symboliskt drog ner både rullgardinen och persiennerna.
När hon undrade om han var lika bra på att älska som att grilla korv.

Nyfiken och lättlurad

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran tor, mars 04, 2010 00:11:57
Ha, ha, ha.
Höns är som alla kvinnfolk.
Nyfikna och lättlurade.
Jag har länge försökt att ”prata” ut dem, men utan resultat.
Några dagar när det varit lite mindre kallt än vanligt, har jag ställt hönshusdörrarna på vid gavel och tänkt att de skulle gå ut och sprätta i snön.
Men lika lönlöst.
Så häromdagen kom jag på att jag skulle lura ut dem och det var i min själ inte svårt.
Några fång halm framför dörröppningen och så pytsa ut en näve majskorn.
Vilken reaktion!
Brudarna kom med världens fart. Det blev lika trångt i dörröppningen som på mellandagsrea på Kappahl. Jag tror till och med att det lät likadant som när alla kvinns vill komma först till den bästa godbiten.
Plötsligt ställer sig Snygg-Gittan så högt upp hon kan på en halmtäckt snödrivstopp och tittar sig förvånat omkring och säger med stolthet i rösten.
- Jag är varken lättlurad eller nyfiken. Bara jag får veta allt…


HönsFia med knuff

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran sön, januari 24, 2010 08:19:08

- Tvi, tvi, tvi.
Gittan spottar och kastar upp tärningen med näbben. Den snurrar några varv efter att den landat och blir liggande med sex ögon rakt upp i luften.
- Hurra, en sexa igen, tjoar hon och puttar fram sin gula plutt sex steg.
Men där står redan en blå plutt som ägs av Mari-Helen. Hon blir sannerligen inte glad när hon blir inknuffad i boet, och det av mallhönan Gittan.

Mari-Helen hade två slagvarv tidigare äntligen fått en etta så hon kunde komma ut med sin första blåa plutt. Flera av de andra hönsen hade redan kommit långt med sina pluttar och Karin stod redan och väntade på att få en trea, så hon kunde gå ut med sin första röda plutt.
- Du fuskar, sa Mari-Helen. Man kan inte slå tre sexor i rad utan att fuska. Jag såg att du vände på tärningen när jag blinkade.
- Vad i hela fridens namn. Anklagar du mej för att fuska, fräste Gittan. Nej, nu går skam på torra land. Jag behöver sannerligen inte fuska. Vem var det som vann i monopol förra lördagen då, om inte jag? Jag hade hotell på både Norrmalmstorg och Strandvägen.
-
Vad hade du? En korvkiosk i Södertälje.
- Det ska jag tala om för dej mall-Gittan, sa Mari-Helen och knyckte på nacken. Du fuskade till dej segern i monopol också. Jag såg att du fick ett helt gäng tusenlappar av tuppen. Ni är lika goda kålsupare båda två. Ordet ärlighet, kan du överhuvudtaget stava till det?

- Hi, hi, hi. Härligt med lite gnabb så här på lördagsförmiddagen, det kan behövas för att liva upp stämningen några hekto.
Det var Olivia som vaknat till liv där på sin pinne. Hon har sin favoritplats borta i hörnet, framför tomtebonaden som husbonden ännu inte plockat ner.
- Hi, hi, hi. Monopol förra lördagen. Jag skrattar så jag tror jag kräks. Det var det roligaste jag varit med om på länge. Gun-Britt hann att käka upp 40.000 kronor medans ni andra kivades om vem som skulle ha vilken plutt. Och efter fem minuter la hon världens bajshög på Centralstation. Fjädrar anåda vilken show.
Gun-Britt skämdes och sänkte blicken. Hon hade de gröna pluttarna i det just nu pågående fiaspelet och hon låg ganska bra till. Hon kände att hon var på väg att vinna, och det skulle sannerligen inte Olivia få sabotera.
- Käften på dej ditt gamla spöke, röt Gun-Britt och spottade på tärningen eftersom det var hennes tur att slå.
- En, etta och nu går jag ut med min sista plutt, sa hon och log snett mot Marie-Helen som fortfarande stod kvar med alla sina fyra pluttar i boet.
Varje gång Mari-Helen kom ut blev hon snart inknuffad igen och det var så nära krig man bara kan komma.

- Skit, skit, skit. Rugga och gå och gräv ner er.
Det var tuppen Kjell-Sune som bräkte där han satt uppflugen på redestaket och som blev så häftigt väckt av fia-resonemanget. Han tog en förmiddagslur och hade inte den minsta lust att vara med i så löjliga spel som HönsFia med knuff.
- Spela fia, det är ju till och med tråkigare än en julfest i maj, sa han.
- Nu är jag så less på den här vintern. Jag vill att snön ska gå bort ute i hönsgården. Jag vill picka efter mask och skalbaggar och slippa höra ert fia-tjafs.
Sa tuppen, innan han åter la huvud på sned och somnade om.


Vinnare är...

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran tor, december 31, 2009 14:31:08

Vi har haft långa och svåra överläggningar i dag. Jag och Gun-Britt.
Eftersom det är hon som har designat ljusstaken så tänkte jag att även hon skulle få vara med och utse vinnare i vår mellandagstävling.
Jag tog med mej hustruns bärbara dator ut i hönehuset nu på eftermidda´n. Den går på batteri och är lättare att ta med sig. Hustrun är mycket glad för sin dator som hon fick i julklapp och hade jag frågat skulle jag aldrig på tiden fått lov att ta med den ut. I varje fall inte till hönsen.
Där satt vi, jag och Gun-Britt och tittade tillsammans och jag läste kommentarerna högt för henne.
Gun-Britt tyckte det var så vackert skrivet, så hennes önskan var att alla skulle bli vinnare.
Eftersom jag oftast brukar göra som jag blir tillsagd, så bestämde vi att alla skulle bli vinnare. Men det är förenat med ett krav.
Ljusstaken måste hämtas personligen här hos oss.
Jag får nämligen inte skicka den på posten. Det har hustrun bestämt. Hon säger att hon hittills haft mer tålamod med mej än vad jag kan kräva. Vad hon nu kan mena med det.
Som sagt. Jag anpassar mej och därför blir det som så att den som först kommer hit får ljusstaken.
Men skicka ett mejl först, så jag säkert är hemma.
Nu är jag lite nervös för det hände en olycka just när Gun-Britt kikade på kommentaren längst ner. För att se lite bättre fick hon lova att kliva upp på tangentbordet. Men se det var inte alls lyckat.
Jag läste för henne att det var från någon som inte alls ville vinna staken utan som jämförde den med kattpink.
- Kattpink, sade Gun-Britt och fnyste till.
I iverns hetta och av ren upphetsning råkade hon släppa en ”ljushållare” rakt på tangentborden, på hustruns nya dator.
Plutten är heltäckande över tangenterna d, f, g, c, v, b och det lösaste har även runnit ner mellan den nedre tangentraden och den stora mellanslagsknappen.
Nu vet jag inte vad jag ska ta mej till?
Tror ni det är bäst att doppa ner tangentbordet i såpvatten och skura med en borste eller blåsa med tryckluften?
Jag måste i alla fall ta mod till mej och berätta för hustrun.

Alla ni andra må ha ett Gott nytt åt. För min del blir nog starten på 2010 bara ett Nytt år.

Mellandagstävling - Vinn GB-staken

Livat i hönsgårdenSkapad av Göran sön, december 27, 2009 11:10:42

Så här i mellandagarna arrangerar jag och mina höns en tävling där just du kan ta hem den fina vinsten.
Ska jag vara ärlig så var det faktiskt hönan Gun-Britt som kom med idén.
På senare tid har hon genomgått en slags hönslighetsförändring. Från att ha varit den där kärva och svårtillgängliga hönan han hon blivit riktigt social. Dock har hon kvar en del ovanor som vi här inte ska gå in närmare på.
När jag var inne med ett fat nykokt gröt och några överblivna krustader på annandagen, berättade jag om det senaste blogginlägget och om filmen ”Fröjdas vart sinne – Julfrid på en pinne” från vår uppesittarkväll dan före da´n.
Gun-Britt blev så stolt och lycklig över att jag visade några korta filmsekvenser på den adventsljusstake som hon själv tillverkat. Även detta är ett resultat av hennes nya egenskaper, att pyssla och tillverka användbara saker av sådant som andra betraktar som ren skit.
_ Jag vill att du lottar ut ljusstaken, sade Gun-Britt. Det kanske inte är alla som har så fina och hemgjorda julsaker och som därför skulle sätta värde på en stake med design a la GB.
Jag försökte förklara för Gun-Britt att det kanske inte är så lämpligt att ge bort just den här staken, men hon förstod absolut ingenting.
Därför gör vi som Gun-Britt har bestämt.
På ett fint sätt vill jag redan nu säga att du som vinner gör bäst i att placera ljusstaken på ett svalt ställe. Det är en klar fördel om det är konstant minusgrader, då står också ljusen som stadigast i sina ”hållare”.
Om du nu insisterar på att vilja visa upp den i rumstemperatur är det mycket klokt att ställa in den i frysen i minst 45 minuter för varje femminutersperiod du har den framme. En sådan åtgärd kan också eliminera vissa andra negativa egenskaper som ljusstaken får vid exponering i konstant mildväder.

Du som vill vara med i nyårstävlingen skriver bara en kort kommentar här nedan.
Så enkelt är det att få en lott där du kan vinna den i särklass mest unika ljusstake, tillverkad av en höna.
Lycka till!

« FöregåendeNästa »